Årets första utlästa bok blev en feelgood. 

Den sista bokhandeln i London
Madeline Martin

Grace kommer till London tillsammans med sin vän Viv för att arbeta. Eftersom Grace inte har något rekommendationsbrev hjälper hennes mammas barndomsvän Mrs. Weatherford med att få en plats i bokhandel. Butikens ägare Mr Evans är en butter man och ger inte ett så sympatiskt intryck till att börja med. 
Tillslut så tar sig Grace in bakom butiksägarens buttra fasad och arbetet blir något att se fram emot. Hon blir en läsare och börjar älska böcker.

Så kommer kriget. Grace dubbelarbetar, i butiken och som ordningsman i civilförsvaret. Litteraturen blir en tröst och verklighetsflykt för Grace, butikens kunder och de Grace träffar i skyddsrummen som hon läser högt för.

Det är en fin bok. Det är sällan jag gråter när jag läser en bok, men omsorgen som finns mellan människor i den vansinniga tid som bombningarna av London var drabbar mig av någon anledning. Det skildras fint.
Är det här storslagen litteratur? Nej, men det var inte en förväntan jag hade heller. Det är feelgood och därmed lättläst. Jag misstänker också att det inte är helt historiskt korrekt heller. Men det spelar ingen roll.
Jag känner mycket för bokens olika karaktärer och förstår deras förluster. Den här boken blir min verklighetsflykt.

Betyg: 4 stjärnor av 5.