Jag tror inte att den som inte har en anhörig som fastnat i konspirationsteori-träsket förstår hur det påverkar en.

Hur man stångar sig blodig för att nå fram med korrekt fakta och kunskap och som den ”troende” bara avfärdar.

Att tvingas lyssna till att all media är köpt eller bara ljuger, att pandemin är ett påhitt, vacciner är värre än sjukdomarna själva eller Bill Gates är någon slags överhuvud och vill styra alla människor och världen. Det spelar ingen roll hur mycket fakta du lägger fram för att visa att detta inte stämmer, den ”troende” hävdar bara att dina källor är köpta eller är skrivna för att luras. Det är de ”troende” som har sett ljuset, de vet minsann hur världen fungerar och det är vi andra som vallas som får.
Jag tror inte man förstår hur detta nöter på en när det finns i ens närhet och man hör detta ofta. Hur man inte vill ha den ”troende” i närheten av sina barn för att man är rädd att de ska börja babbla sina märkligheter kring dem.

Det bryter ner en psykiskt och till slut måste man begå våld på sig själv för att alls umgås med den ”troende”.

Jag har läst så mycket märkliga konspirationsteorier, särskilt under det senaste året. De är i allmänhet inte så väldigt svåra att motbevisa eller att se deras orimlighet. Fast det spelar ingen roll, att ändra en konspirationsteoretiker går som bekant inte. När jag nådde den återvändsgränden så gick jag över till att läsa om hur man ”avprogrammerar” en konspirationsteoretiker. Och där får jag landa i insikten att det går inte.

Det. Går. Inte.

Det är konspirationsteoretikern själv som som måste börja ifrågasätta sina övertygelser och först då så kan man nå fram.

Den här insikten gör ont.
För det finns inget jag kan göra. Jag kan bara vänta.

Att avskärma sig från en nära anhörig för att värna sin egna mentala hälsa är otroligt tungt och jobbigt. Men just nu måste jag göra det.

Det är också här någonstans som jag ses som den hemska och elaka människan. För vem avskärmar sig från någon på grund av knäppa konspirationsteorier? Det är här jag verkligen förstår att den som inte lever mitt i detta kan inte förstå. Det går inte att leva sig in i denna virvelvind av märkligheter som snurrar runt. Alla andra kan stänga av tvn, sluta läsa tidningen eller lägga bort boken om det blir för konstigt. Mitt alternativ blir att avskärma mig. För att tvinga mig själv till ett umgänge är att begå våld på mig själv. Tycker jag om det? Tycker jag att det är kul? Verkligen inte. Om jag hade ett alternativ så hade jag lätt använt mig av det.

Jag måste välja min egna mentala hälsa.
Jag måste ta ansvar för mitt eget liv.