Del två i boken handlar om inspiration och kreativitet. 

Frågan är hur inspiration känns i kroppen. Som att man håller på att bli kär, alltså yr och illamående eller som att man fått höra oroande nyheter eller att man tittar ner över kanten på ett stup och ser något vackert och fascinerande men farligt. 
Reaktionen är fysiologisk och även intensivt känslomässig. Det känns i hela kroppen och i sinnet när man får en idé. 

Gilbert har en särskild syn på kreativiteten. Att den är magisk, övernaturlig, mystisk, oförklarlig, surrealistisk, gudomlig och överjordisk. Det är en ovetenskaplig syn, inte modern eller rationell.

Hon förklarar det som att jorden är bebodd av idéer. En kroppslös, energisk livsform. Dessa idéer lever skilda från oss men kan interagera med oss. De har ingen materiell kropp, men har ett medvetande och en vilja. Idéer drivs av en enda impuls; att manifesteras. För att det ska ske behöver den samarbeta med en mänsklig kompanjon. 
Idén kommer att försöka väcka din uppmärksamhet och du behöver vara mottaglig för inspirationssignalerna som den skickar. De här signalerna kan vara både fysiska och känslomässiga, det kan vara sammanträffanden och tecken; allt för att behålla ditt intresse. 
Till slut kommer idén fråga dig om du vill jobba ihop med dig. Säger du nej händer inget alls, du slipper skapa något. Men säger du ja ingår du ett avtal med idén och måste försöka genomföra den. 
Villkoren i avtalet bestämmer du själv. Observera att kreativt lidande inte är ett krav i avtalet.  

Det är viktigt att arbeta med idén löpande. Den får inte försummas för länge för då försvinner den. Idén kommer att tröttna på att vänta och drar vidare. 

Ytterligare en sida av kreativiteten är att inspirationen kan komma till dig utan förvarning, och den kan också lämna dig utan förvarning. 

Lita på att idéer är ute och letar efter människor att samarbeta med varenda dag. Allt du behöver göra är att ha ögonen öppna, vara nyfiken och att vara mottaglig. 

När idén kommit till dig och du bestämt dig för att arbeta med den så är det dags för oglamoröst och disciplinerat arbete. Det går inte att förlita sig på att inspirationen ska finnas där hela tiden. Den kommer och går, så det går inte att sitta och vänta på den oberäkneliga inspirationen. Arbetet måste fortgå, med eller utan inspiration. Men ibland så dyker någon sorts yttre kraft upp och driver arbetet framåt och när du är klar så undrar du var allt det kom ifrån. Det kan även kallas att vara i zonen eller flow, om man inte tror på gudomliga mysterier.

Den här delen i boken är något flummig. Fast samtligt så känns det ändå rimligt på något märkligt sätt. Det är ju så det känns när en idé kommer till mig och hur inspirationen är flytande. 
Så även om jag skulle vilja avfärda de här tankegångarna som dumheter så kan jag inte göra det.