Jag säger inte att jag är utbränd. Inte ens utmattad. Mest bara trött.
Trött.
Illamående.
Ont i magen.
Tårar som nästan faller.
Förvirrad.
Glömmer saker.
Jag snurrar runt där, i dom känslorna fortfarande. Jag ser den där väggen. Den är precis vid näsan. Gnuggar nästan upp ett sår på nästippen.
Jag inser vad som är på väg att hända. Måste vända om. Måste säga stopp.
Säger stopp. Avslutar med en del kunder. Fast de har svårt att släppa taget. Varje gång så kommer illamåendet och förvirringen.
För att kunna gå vidare måste jag kapa banden.
Säga stopp fler gånger.
Just nu försöker jag hitta mina strategier. Mitt sätt att leva. Borta från väggen.
Svårt.