Sista dagen på sportlovet. Jag har haft några dagar ledigt, men jobbat en hel del ändå eftersom det var lönevecka och dessutom skall momsrapporter in. Mycket av det var klart, men det finns alltid lite som släntrar efter av olika anledningar.
Det var egentligen meningen att jag skulle iväg på en kreativ träff, men jag hade stort behov av återhämtning och lugn och ro så jag valde att inte åka.

Det var en fin dag! Jag tog det lugnt. Fortsatte läsa ”Blå” av Maja Lunde.

Brödet var slut så jag satte en deg. Priset på bröd är så galet just nu. Tur att jag kan baka eget. Det blev ett enkelt bröd med bara rågsikt, jäst, salt, vatten, sirap och olivolja.

Det jäste på bra. Degen räcker till 4 limpor. Medan limporna jäste så gick jag en promenad. Har inte gått den vägen på ett tag mest på grund av att jag inte vill promenera i mörker. Jag bor i en skog utan gatubelysning och det lever vilda djur inpå knuten.

Promenaden var härlig ända tills jag kom till kalhyggena, som var en total överraskning för mig.
Detta skövlande av skog. Skogen betyder lugn och återhämtning för mig. Denna öken är bara för tragisk.

Jag gick sorgsen hem. Gräddade bröd. Tog en dusch och deppade.
Vi åt en otroligt god middag, pasta med räkor och fänkål.

Hamnade framför datorn och fick en del jobb gjort.
Fick också ett telefonsamtal där det berättades för mig att jag är och gör fel, det är bara mig det är fel på. Det är inte ovanligt, men just denna söndag var jag skör av många anledningar så det tog hårdare än vad det brukar. Att få höra att man är och gör något bra från det hållet händer sällan.

Lyckligtvis hade jag vårt söndagsbubbel att se fram emot, så det hjälpte lite. Men kvällen var förstörd ändå.

Läste vidare i Blå och fann viss tröst i boken. Känner igen mig så i en av huvudpersonernas trasiga relationer. Sen var det dags att sova för att orka med en ny arbetsvecka med mycket jobb, styrelsemöte och möte med banken.