Att blogga varje dag gick åt skogen. Uppenbarligen. När livet slår tillbaka och dagarna inte blir som man tänkt sig så är det något som får falla ifrån. Den här gången blev det bloggen. Fast nu försöker jag igen.
Livet ja. Vad händer egentligen?
40-årsfirande planeras. Om nu de inbjudna vill komma…
USAresa för att besöka dottern planeras.
Studier i etnologi pågår. Så galet intressant och ger mig en större förståelse varför vårt samhälle ser ut som det gör.
Deklarationstider är det. Fullt upp med arbete som också måste planeras.
Ett ytterligare omfattande projekt ligger i startgroparna, men det är omgärdat av endel hemlighetsmakeri just nu. Jag kommer säkert återkomma till det senare.
Sen är det ju det vanliga med familj och hem.
Så varför trycka in bloggandet mitt i detta? En gång i tiden gillade jag att skriva. Jag skrev mycket. Någon gång under årens lopp tappade jag bort det. Tappade bort orden och min skrivande röst. Förhoppningen är att hitta tillbaka. För jag behöver den där rösten. Jag behöver få ner tankar och funderingar på papper för att göra dem konkreta, både för mig själv och andra.