Är OSA ett okänt begrepp?

Ja. Så fyllde jag då 40. Hade öppet hus och bjöd in ett gäng människor som jag bryr mig om och som jag någonstans anser vara viktiga. Satte OSA och ett datum. 

När sista datum infann sig så hade typ hälften (eller möjligen fler, orkar inte räkna efter) inte svarat!? För den som inte vet så betyder OSA ”om svar anhålles”, alltså att man ska svara vare sig en tänkt komma eller inte. Fast å andra sidan tycker jag att oavsett vad som står i inbjudan så tillhör det normal hyfs att höra av sig och tacka ja eller nej. Och nej, jag jagar inte vuxna människor. De har också ett ansvar.

Så ja, jag är rätt besviken. Dock hjälpte det ju till att sålla. Jag är uppenbarligen inte viktig för andra så att de åtminstone kan bemöda sig att tacka nej. Tack, då vet jag. Då försvann de personerna från min lista också. Kommer inte anstränga mig för dem. Någonsin.

De som kom dock! Fina och omtänksamma och underbara. Ni vet vilka ni är om ni skulle läsa detta. All kärlek till er!

Det gick ju inte

Att blogga varje dag gick åt skogen. Uppenbarligen. När livet slår tillbaka och dagarna inte blir som man tänkt sig så är det något som får falla ifrån. Den här gången blev det bloggen. Fast nu försöker jag igen. 

Livet ja. Vad händer egentligen?

40-årsfirande planeras. Om nu de inbjudna vill komma…

USAresa för att besöka dottern planeras.

Studier i etnologi pågår. Så galet intressant och ger mig en större förståelse varför vårt samhälle ser ut som det gör.

Deklarationstider är det. Fullt upp med arbete som också måste planeras.

Ett ytterligare omfattande projekt ligger i startgroparna, men det är omgärdat av endel hemlighetsmakeri just nu. Jag kommer säkert återkomma till det senare.

Sen är det ju det vanliga med familj och hem. 

Så varför trycka in bloggandet mitt i detta? En gång i tiden gillade jag att skriva. Jag skrev mycket. Någon gång under årens lopp tappade jag bort det. Tappade bort orden och min skrivande röst. Förhoppningen är att hitta tillbaka. För jag behöver den där rösten. Jag behöver få ner tankar och funderingar på papper för att göra dem konkreta, både för mig själv och andra.

40 årskris?

Om drygt två veckor fyller jag 40. Jag tycker inte att jag krisar, men jag kanske har fel? 

Har börjat måla naglarna! Det var löjligt länge sedan jag gjorde det senast… I förra veckan var de blå. Idag målade jag dom röda. Egentligen hade jag tänkt grönt, men det gröna jag hade var fel nyans. Får väl köpa mig ett nagellack i rätt nyans på torsdag när jag ska in till universitetet igen.

Även sminkväskan har fått sig lite påfyllning, även om jag inte fått in rutinen att sminka mig all the way. Inspiration hittar en på YouTube.

Kanske beror det på att jag fortfarande känner mig som typ 25, eller kanske till och med 22… Det här med att fylla 40 begriper jag inte. Fast snart är dagen här.

Inbjudningar har skickats. Vi får se hur många som vill vara med och fira. Jag kommer ha snygga naglar den dagen iallafall!

Spenderat pengar

Biljakten började på Blocket. Hittade en Saab som såg okej ut och passade min plånbok.Kollade med säljaren och den fanns kvar. Åkte och kollade, men det var lite för mycket rost på den. Säljaren var en bilfirma så det fanns andra att kika på. 

De hade en annan Saab. En miljöbil faktiskt. Tog den på en liten provrunda. Kändes bra så den blev det. 

Biljakten tog slut.

Rent krasst så hatar jag att köpa bil. Jag upplever det som att man alltid köper grisen i säcken. Det handlar väl mycket om att jag varken har intresset eller de kunskaper som krävs för att avgöra om en bil är bra. För mig är bilen ett transportmedel som ska ta mig från punkt a till punkt b. Jag har ingen drömbil och har inget behov av att äga en sprillans ny bil. En bil ska bara funka och vara ett hjälpmedel, inget annat. Så nu håller jag tummarna för att den här håller ett par år eller så, utan att kosta allt för mycket i reparationer…

Gäsp! Så trött…


Vardagmornar är verkligen något jag ogillar! Att ta sig ur sängen är en kamp. Kan inte påstå att jag någonsin tyckt om att kliva upp på morgonen. Att vara morgontrött hjälper ju inte heller. Som mamma suger det extra mycket när jag måste upp och få iväg barn till skolan. Är så grymt tacksam att jag har en morgonpigg sambo som för det mesta gör det jobbet. Fast det händer ju att han inte är hemma och då faller ju lotten på mig…Jag drömmer om att vakna pigg och känna att det är okej att kliva upp. Har försökt analysera varför jag har detta motstånd. För även om jag kommer i säng i tid och somnar så känner jag mig ändå inte utvilad när jag vaknar. Snoozeknappen är min bästa vän.

Vad är ditt bästa tips för att vakna pigg och utvilad? 

Tänk på det du gillar

IMG_36831

“Never waste a minute thinking about people you don’t like.”

Dwight D. Eisenhower

Det började jag göra i morse och det är aldrig bra. Det skapar en negativ tankespiral hos mig och jag börjar tänka på allt knäppt som pågår i min kommun och land, på de personer som sitter vid makten och bara ser om sitt eget hus. Jag tror att jag hamnade i dessa tankar för att jag hade på nyheterna på radion när jag åt frukost. Det är något jag ska sluta med (lyssna på nyheterna på morgonen alltså) för det ger en så dålig start på dagen.

Vad kan man göra med en vagn?

barnvagnDen här vagnen har 16 år på nacken. Fullt funktionsduglig och fräsch. Men den är omöjlig att sälja. För att det är viktigare med säsongens färger, luftfyllda däck och rätt märke.

Så idag fick den flytta. Till kommunens evakueringsboende.
Missionskyrkans pastor kom och hämtade. Berättade hur fort det gått. Bara 15 minuter efter att pastorn sökt en vagn så ringde jag.
Ibland börjar jag också tro på Gud.

Själv ska jag inga fler barn ha. Så nu har vagnen fått flytta vidare. Och jag hoppas att den gör stor nytta där den hamnar.