Sameblod

SPOILER-VARNING!!!
Om du tänkt se filmen, sluta läs nu!

Sameblod är en film som det har skrivits en del om. Det jag har sett är positivt, även om jag inte har läst överdrivet många recensioner. Fast tillräckligt många för att känna att jag ville se filmen. På bio.

Så igår såg jag den. Och blev väldigt besviken. Jag hade fått uppfattningen att den skulle handla mer om den mörka historien som finns runt våra samer. Hur de blivit behandlade och hur det blev så. I stället var det en vilsen tonårstjej som råkade vara same. Visst fick vi se en del av de övergrepp som samer utsatts för, men det var bara en liten, liten del av allt som hänt. Jag inbillar mig inte för en sekund att jag över huvud taget har koll på allt hemskt som skett både förr och nu vad gäller samerna, men jag vet att det är mer än det som visades i filmen. Att porträttera en vilsen tonåring är något jag sett förr. Att hon inte vill kännas vid sitt ursprung, skäms för det och vill bli någon annan känns som en relativt vanlig period i livet när man växer upp.

I övrigt är det en långsamt berättad historia, några skämskudde-ögonblick och många vackra naturbilder. Tyvärr stannar historien (och filmen) när det känns som att det äntligen ska lossna. Då tar det bara slut!?

Jag tror ändå att det är en viktig film som kan vara bra att se, men väldigt överreklamerad. Min känsla när eftertexterna rullade var mest ”jaha, var det inte mer än så?”.

Är OSA ett okänt begrepp?

Ja. Så fyllde jag då 40. Hade öppet hus och bjöd in ett gäng människor som jag bryr mig om och som jag någonstans anser vara viktiga. Satte OSA och ett datum. 

När sista datum infann sig så hade typ hälften (eller möjligen fler, orkar inte räkna efter) inte svarat!? För den som inte vet så betyder OSA ”om svar anhålles”, alltså att man ska svara vare sig en tänkt komma eller inte. Fast å andra sidan tycker jag att oavsett vad som står i inbjudan så tillhör det normal hyfs att höra av sig och tacka ja eller nej. Och nej, jag jagar inte vuxna människor. De har också ett ansvar.

Så ja, jag är rätt besviken. Dock hjälpte det ju till att sålla. Jag är uppenbarligen inte viktig för andra så att de åtminstone kan bemöda sig att tacka nej. Tack, då vet jag. Då försvann de personerna från min lista också. Kommer inte anstränga mig för dem. Någonsin.

De som kom dock! Fina och omtänksamma och underbara. Ni vet vilka ni är om ni skulle läsa detta. All kärlek till er!

Det gick ju inte

Att blogga varje dag gick åt skogen. Uppenbarligen. När livet slår tillbaka och dagarna inte blir som man tänkt sig så är det något som får falla ifrån. Den här gången blev det bloggen. Fast nu försöker jag igen. 

Livet ja. Vad händer egentligen?

40-årsfirande planeras. Om nu de inbjudna vill komma…

USAresa för att besöka dottern planeras.

Studier i etnologi pågår. Så galet intressant och ger mig en större förståelse varför vårt samhälle ser ut som det gör.

Deklarationstider är det. Fullt upp med arbete som också måste planeras.

Ett ytterligare omfattande projekt ligger i startgroparna, men det är omgärdat av endel hemlighetsmakeri just nu. Jag kommer säkert återkomma till det senare.

Sen är det ju det vanliga med familj och hem. 

Så varför trycka in bloggandet mitt i detta? En gång i tiden gillade jag att skriva. Jag skrev mycket. Någon gång under årens lopp tappade jag bort det. Tappade bort orden och min skrivande röst. Förhoppningen är att hitta tillbaka. För jag behöver den där rösten. Jag behöver få ner tankar och funderingar på papper för att göra dem konkreta, både för mig själv och andra.

40 årskris?

Om drygt två veckor fyller jag 40. Jag tycker inte att jag krisar, men jag kanske har fel? 

Har börjat måla naglarna! Det var löjligt länge sedan jag gjorde det senast… I förra veckan var de blå. Idag målade jag dom röda. Egentligen hade jag tänkt grönt, men det gröna jag hade var fel nyans. Får väl köpa mig ett nagellack i rätt nyans på torsdag när jag ska in till universitetet igen.

Även sminkväskan har fått sig lite påfyllning, även om jag inte fått in rutinen att sminka mig all the way. Inspiration hittar en på YouTube.

Kanske beror det på att jag fortfarande känner mig som typ 25, eller kanske till och med 22… Det här med att fylla 40 begriper jag inte. Fast snart är dagen här.

Inbjudningar har skickats. Vi får se hur många som vill vara med och fira. Jag kommer ha snygga naglar den dagen iallafall!

Spenderat pengar

Biljakten började på Blocket. Hittade en Saab som såg okej ut och passade min plånbok.Kollade med säljaren och den fanns kvar. Åkte och kollade, men det var lite för mycket rost på den. Säljaren var en bilfirma så det fanns andra att kika på. 

De hade en annan Saab. En miljöbil faktiskt. Tog den på en liten provrunda. Kändes bra så den blev det. 

Biljakten tog slut.

Rent krasst så hatar jag att köpa bil. Jag upplever det som att man alltid köper grisen i säcken. Det handlar väl mycket om att jag varken har intresset eller de kunskaper som krävs för att avgöra om en bil är bra. För mig är bilen ett transportmedel som ska ta mig från punkt a till punkt b. Jag har ingen drömbil och har inget behov av att äga en sprillans ny bil. En bil ska bara funka och vara ett hjälpmedel, inget annat. Så nu håller jag tummarna för att den här håller ett par år eller så, utan att kosta allt för mycket i reparationer…

Fredag…

Tog bussen till storstan och universitetet för att gå på en disputation. Det var en uppgift i den kursen jag går, så tyvärr inte min disputation.Intressant, även om det var svårt att följa på grund av att hela rasket var på engelska samt att tekniken inte var hundraprocentig.

Efter det tog jag bussen hem. Hällde i mig lite kaffe och fortsatte läsa kurslitteratur. 

Hämtade sonen på fritids. 

Slappade i sängen medan sambon fixade middagen. Åt middag och drack vin. Hade intressanta samtal fast de avbröts av finalen i På Spåret. 

Jag och sonen mixade ihop kakdeg och åt upp.

Nu är det tack och godnatt.

Så tacksam för att det är helg!!!

Gäsp! Så trött…


Vardagmornar är verkligen något jag ogillar! Att ta sig ur sängen är en kamp. Kan inte påstå att jag någonsin tyckt om att kliva upp på morgonen. Att vara morgontrött hjälper ju inte heller. Som mamma suger det extra mycket när jag måste upp och få iväg barn till skolan. Är så grymt tacksam att jag har en morgonpigg sambo som för det mesta gör det jobbet. Fast det händer ju att han inte är hemma och då faller ju lotten på mig…Jag drömmer om att vakna pigg och känna att det är okej att kliva upp. Har försökt analysera varför jag har detta motstånd. För även om jag kommer i säng i tid och somnar så känner jag mig ändå inte utvilad när jag vaknar. Snoozeknappen är min bästa vän.

Vad är ditt bästa tips för att vakna pigg och utvilad? 

Att blogga varje dag

Hur tänkte jag nu?Jag vet inte riktigt varför jag anmälde mig till utmaningen. Det är ju inte så att jag har oceaner av tid att slå ihjäl. Fast jag vill få in vanan att blogga igen. Då kan ju en utmaning av det här slaget vara bra. Det är ju ganska enkelt också rent tekniskt. Det finns appar och kameran i mobilen är helt okej att använda för att ta bilder.

Fast är andra intresserade av vad jag har att säga/skriva? Kanske. Kanske inte. Jag får hålla ett öga på statistiken. 

Det är onsdag. Jag har inga föreläsningar idag. Eventuellt ett kundmöte, om kunden har sett och svarat på mitt SMS. Annars blir det kontorsdag. Min absolut mest hektiska tid börjar nu så att planera för det måste jag göra. Lunch med en god vän. Något att se fram emot! 

Kvällen är ett pussel av möten, träningar och logistik. När en bor på ett ställe där kollektivtrafiken är i princip icke-existerande, när en bil är trasig och fler än en person har kvällsaktiviteter blir det krångligt helt enkelt. 

Jag tror helgens aktivitet får bli att leta efter en ny bil.